Jag länkar sällan till andra bloggar, än mer sällan länkar jag till bloggar som har med barn att göra. Jag ska göra ett undantag.

Av en händelse leddes jag av en länk in på Marcus Birros blogg och ett inlägg från en pappa till sitt ofödda barn.

Jag kom att tänka på en intervju jag såg imorse där det talades om barn i fosterhem och den grymhet som drabbar ett barn som inte får lov att bli älskat.

Jag fällde en tår ska jag erkänna, en tår för att det var så mycket kärlek i Birros brev till sitt barn men även för allt det orättvisa i att inte alla barn får möta den kärleken. En kärlek som borde vara den mest självklara och jag byter tåren mot ilska.