Ja, nu ska kaospilotskorna på igen. Imorn drar maskineriet igång.

Jag brukar vara skitpeppad och längta efter att få sätta igång. Nu känner jag ett motstånd i hela kroppen. Av någon anledning känns det jobbigt att börja, tungt och svårt.

Jag vill älska kaospiloterna så som jag älskat det tidigare, jag vill bubbla av glädje över att få komma tillbaka och jag vill känna hur hela jag med glädje dras till min kaosfamilj.

Kanske räcker det med att komma in genom dörrarna, med att få ett par kramar och att få sitta ner med alla. Kanske räcker det inte.

Imorgon märker vi det, imorgon drar det igång.